Svavelväte, eller H2S som den kemiska beteckningen är, uppstår endast vid hantering av spillvatten från toaletter och bad, och när avloppsvattnet pumpas till en högre nivå.
När spillvattnet pumpas skapas en anaerob, alltså syrefattig miljö, i den pumpade ledningen och organiskt material ruttnar, miljön blir som i ett biogasverk där svavelväte och ibland metan bildas.
Denna process sker inte med dagvatten, alltså regnvatten och dränering från hus, och inte heller med färskvatten.
Detta är svavelväte – Arbetsmiljö
Svavelväte är en kemisk förening mellan svavel och väte. Gasen är redan vid låga doser mycket giftig. Värdena mäts i ppm, det vill säga andel av miljon.
Svavelvätets akuta giftighet beror på angrepp på vävnader, främst ögon och lungor, och gasen hämmar blodets förmåga att transportera syre.
Det hygieniska gränsvärdet för svavelväte är 10 ppm. Redan vid upp till 50 ppm uppstår ögonirritation, över 100 ppm ökar de ytterligare och vid exponering under flera timmar kan död inträffa. Vid 1000 ppm dör man inom 10 sekunder.
Odör
Svavelväte har en karaktäristisk lukt av ”ruttna ägg”. Odören kan uppstå på ledningens väg från pumpstation, släppbrunn och ner mot reningsverket och har i alla sammanhang samma orsak – organiskt material får ruttna i syrefattiga miljöer.
Det har visat sig att vid användning av tätare betäckningar (för att minska risken för extravatten i ledningen) så sprider sig odören ofta in i närliggande hus och faller ner från takets luftare vilket gör vistelsen utomhus svår att hantera.
Täta gatulock har också visat sig ge baksug i ledningen in till bostäder och gör att vattenlåsen torrläggs.
Frätskador sänker livslängden
Svavelväte fräter på många material och sänker därför den projekterade livslängden om man inte hanterar problemet.
El-utrustning, gjutjärn och aluminium tar skada av svavelvätet. Om man inte hanterar den vid källan hamnar den till slut vid reningsverket, och skapar problem både i arbetsmiljön och frätskador på utrustningen.
Problemlösning
Det finns många sätt att hantera svavelväte, genom att tillsätta kemikalier eller att bestråla med ozon, enklast är att låta naturen ha sin gång, genom att som vi gjort sedan vattentoaletten kom, lufta ledningen.
En väl luftad spillvattenledning förhindrar att svavelvätet kondenserar på ytan och bildar svavelsyra, vilket bryter ner betongen.
Historiskt har vi alltid haft luftningshål i alla betäckningar i gatan, luften har cirkulerat och svavelvätet har ventilerats bort. Men en risk är att med svavelvätet, som vädras ut, följer odören.
På landsbygden och ute i naturen kan man låta odören blandas upp med den vanliga luften.
Men ju närmare bebyggelse och människan vi kommer, behövs filter som tar bort lukten.
Idag finns filterteknik som låter ledningar vara friska och luftade utan att odören kommer upp till närområdet.
Dessa filter kan med fördel användas i stadsmiljö, med placering antingen direkt i brunnarna eller vid sidan av ledningen.
Prata med din lokala betongrörspartner om vilka lösningar som passar just dig.
Livslängd
Rätt lagt och rätt hanterat ska ett VA-nät av betong hålla i 150 år.